Det håller i sig!

Lilla Julia visar inga tecken på att tröttna på att gå på pottan. Tvärtom blir hon bara bättre och bättre på det. Jag har stora förhoppningar om att hon kan bli helt blöjfri till sin 2-årsdag.  Dessa två bilder, nedan, togs bara minuter innan hon hittade en obevakad schampo flaska i barnens badrum (för ingen mer än vi vuxna stänger någonsin dörrar i detta huset), tryckte ut rikliga mängder (flaskan hade pump), gned in det noggrant över hela huvudet men fick sedan massa i ögonen, gned med sina schampohänder och förvärrade det, och skrek som en stucken gris.

Av med alla kläderna, duscha av alltihop och skölja ögonen. Sen sköljde jag så gott det gick med koksaltlösning. Trots det är framför allt hennes vänstra öga väldigt rött och irriterat. "Ont," säger hon och gråter. Men det är väl nyttigt med tårar i detta fallet. I morgon ska vi hämta ut ett recept med salva för ögat. Ja, den Julia, henne kan man inte lämna utan uppsikt ens en minut. Men hon är världens underbaraste ändå. Det är ju för att hon är så kapabel och smart som hon hittar på så mycket. Kanske har hon lärt sig att hålla sig undan schampo flaskan? (Kanske har de andra barnen lärt sig att stänga dörren - inte troligt!).

Kan man låta bli att älska den ungen?