Det nyaste och roligaste i mitt liv är nog ändå att jag har börjat rida igen efter många års upphåll. Och jag har inte alls glömt hur man gör. Men jag har däremot fått putsa mina kunskaper i westernridning. Jag fick cowboy boots på mors dag och rider sällan med hjälm, för man tar ju seden dit man kommer? Nej, jag har vuxit ur min ridhjälm. Hur är det ens möjligt? Jag beställde en ny via nätet för det finns ju inte direkt i affärer här omkring, men den passade så illa. Vi får se hur länge det varar med ridningen, men just nu är det underbart och roligt i alla fall. Och jag har till och med blvit betrodd med egen nyckel till stallet och kan komma och gå som jag vill. Jag har hållt på i lite över två månader och för det mesta har jag ridit själv. Men vid flertalet tillfällen har Elina hängt med på en trevlig ponny. Hon är totalt orädd och det är jättekul att ha en ridkompis. Isak, Anja och Julia har också följt med en gång var. Både Isak och Anja tycker det är kul, men kan ju inte lika bra som Elina, förstås, som har gått på ridläger i två år. Hon ska även i väg i pr, flr det bokade vi innan vi hade börjat rida här. Julia gillar INTE höga hästar. Hon är helt orädd att reja och klappa hästarna, men vill inte sitta på dem. Hon påpekar gång på gång att hon behöver "en sån här liten häst" och mäter med armen den mankhöjd hon anser lagom (alltså liten shetlandsponny).
Elina värmer upp i paddocken innan vi rider ut.
Kolla in gångarten!!
Min nya kompis!
Lite rolig vinkel i stallgången.
Lite av gården och hagarna.
Stallet.
