Världen enligt Anja

"Jag har ingen snippa, jag har bara en jumpa." Så sa hon för ett par veckor sen. Tur att hon har äldre syskon som snappar upp sådana feluttalanden på en millisekund och kan klara upp hur det egentligen ligger till med detaljerad och hands-on utbildning.

Den här veckan sa hon i stället: "Du har ingen tnopp, mamma. Den ha jamlat av." Och även: "Pappa har en tjock och stor tnopp. Isak har bara en liten." Så svårt att inte skratta när hon säger sånt med sina stora blå ögon uppspärrade och seriöst diskuterande sina nya insikter. Ja, svårt för en vuxen. Totalt omöjligt för en sex- eller åttaåring att inte skratta i minst femton minuter efter en sån kommentar.

Och nu ikväll innan läggning: "Jag är en prinsessa. Jag har min prinsesskrona." (sånt säger hon flera gånger om dagen)

Jag: "Mmm, prinsessor behöver sin skönhetsömn. Klockan är över nio."

Anja: "Nej, mamma. Jag phöver bara dansa. Jag måtte dansa på tlottet. Mamma, var E tlottet nåntans?"

Här i sängen, tänker jag då.

"Bäbisar kan inte ha klänningar."

Jag: "Jaså, kan dom inte det?"

"Nej! Dom måtte bara ha bäbiskläder. Dom kan inte va prinsessa. Dom har inget långt hår. Dom har bara inget hår."

När man frågar Anja hur gammal hon är säger hon alltid SEX! "Nej, Anja du är tre." "Nej, jag är bara sex år," rättar hon då. Fast hon vet hur gammal hon är. För hon kan visa tre fingrar och konstatera att det är en, två, tre fingrar. Men hon vill helst vara sex år i de allra flesta lägen. "Jag är en stor plicka, mamma. Jag är ingen bäbis." För det mesta.

När det är dags att städa lekrummet är hon abslout inte sex år. "Jag kan inte städa, mamma. Jag är så liten. De e så fårt för mig. Elina och Ika kan städa."

Men att hon var så LITEN när Elina fick sin lilla, lilla Öprinsessan-docka med tillhörande elefant (när hela familjen var i Sverige, 2008) DET kan hon inte acceptera.

"Varför jag inte fick en plicka barbie i Ferige?" frågar hon bedjande. När det inte funkar: "Jag fick den plicka barbien i Ferige, mamma!" Kanske kan lite bestämdhet ge resultat? Nehej, då kanske det funkar med sympati: "Jag hade ingen plicka barbie i Ferige! Jag är så lessen så jag kriker." Och med sina allra ledsnaste stora, blåa ögon och hängande mungipor gör hon ett så ynkligt ansiktsuttryck så att jag inte vet om jag ska skratta eller rusa i väg till närmast leksaksaffär och se om det finns en acceptabel plicka barbie.

Ja, hon är den abslout goaste lilla treåringen i hela universum. Måtte hon aldrig bli stor.