Upward Basketball

Isak har börjat spela basket. Lite inspirerad var han nog av matchen vi var på. Vi var på en till efter det - en av herrarnas matcher. OU vann överlägset över Texas Tech, så det var inte en lika spännande match. Hur som helst så har ju inte Isak spelat basket tidigare, men han har hamnat i en underbar organisation som kallas Upward och drivs i Norman utav First Baptist Church som har en stor fritidsanläggning i ansluting till deras kyrka. Isak har fått 2 jättegoa tränare som får honom att känna sig som lagets mest värdefulla spelare, trots att han nog inte riktigt är det. 

Hittills har de spelat två matcher. Den första vann de med ett poäng och den andra förlorade de med ett poäng. Jag tog några kort men det var svårt. Jag skyller på kameran. Hur som helst så fick jag ingen bild när Isak gjorde poäng för sitt lag. 

 Matchdräkterna är vändbara.
Röda på ena sidan och svarta på andra.

Isak är längst i sitt lag som ni ser, fast yngst.
Alla i laget går i femman och sexan, och är 11-12 år.
Isak är en av de få som är tio.

Basketmatch

Man kan inte direkt anklaga vår familj för att vara sportintresserad. Jag har släpat med barnen på teater och musikaler så det stått härliga till, och kommer nog fortsätta göra det för att fostra "bra smak" i nöjesutbudet. Men för att leva i en stad och stat som fullständigt dryper av sportfanatism har vi inte direkt kastat oss i denna kultur. Mest är det pga kostnad som vi tagit ett medvetet steg tillbaka (inträdesbiljetter är inte direkt gratis). Och för att sonen blir så himla involverad att det blir nästan en källa till olycka att få smaka lite och sen inte mer. Men förra året, innan Mark blev sjuk, bestämde jag att vi ska börja göra en medveten ansträngning att gå på lite olika matcher som inte är så dyra, typ High School matcher, OU baseball och andra tillställningar som inte kostar skjortan som Thunder Basketball i OKC och OU Football. Men så fick vi 4 biljetter till OU Women's basketball med tillhörande middag på the Sooner Club innan. Riktigt bra platser på golvet. OU Women's basketball är oftast ett bra lag med mycket lokalt stöd, men i år har de förlorat 3 spelare pga skador.

Jag och Mark fixade barnvakt till de små tjejerna och tog med Isak och Elina till matchen. Som väntat var detta något av det roligaste Isak gjort i typ hela sitt liv, och har redan deckat in nästa hemma-match. Suck (billigt är det inte). Och matchen var olidligt spännande. Till och med Elina tyckte det var kul, som annars inte bryr sig om sport så mycket.

Sarah, våran snälla granne som fixade biljetterna, och Elina vid middagen.

En entusiastisk åskådare. Och man fååår skrika sig hes vid såna tillfållen.

Elina hade inte tråkigt.

I pausen jämförde vi oss med spelarna.

Och testade hur snabba vi var. (Trots den feta ändan var jag överlägset snabbast med 4 sekunder.)

Basketspelare är långa.

PomPom girls can be tall.

But Cheerleaders are better when they are short.

As you can see.

With 46.2 seconds to go Oklahoma was 1 point ahead but had been trailing West Virginia with 5 points the entire game (they had an amazing shooter who shot TEN 3-point baskets). In the end OU won 71 to 69. Awesome game!

Nyårsafton 2012

För första året stannade Isak uppe och såg kristallkulan sänkas i New York City på TV. Klockan är ju bara 11 i Oklahoma då. :) Anja och Julia hade redan somnat långt innan och Elina slöt ögonen en kvart innan.

Men innan dess firade vi med vänner. Inte världens bästa kort, men roligt att ha i varje fall. Vi sjöng Auld Lang Syne (Teresa spelade piano) som man sig bör.

I morgon är alla barnen tillbaka i skolan och då är det väl bara för mig och Mark att ta itu med våra nyårslöften. Suck.

 Buffe style.

 Hanna, Anja och Julia

 Luke och Isak

Elina och Madeleine

Dessa laddades upp åt fel håll trots att jag roterat dem. 

Suck.

 Julia

 Lite senare på kvällen blev det lugnt och tyst på övervåningen...

 Mammorna

Papporna

Snö

Vi fick ett litet snöfall innan årets slut. Riktiga luddiga flingor utan ett lager is under, och utan horisontell pisk-vind. Barnen var sååå glada.

Julen 2012

Vi fick snö den 25:e, och även is, som det sig bör i Oklahoma. I och med detta fick vi inte besök av kusiner från Dallas, och eftersom Craigs Cecilia skall ha barn snart så visste vi redan innan att de två inte skulle komma. Troy, däremot, han kom - men utan barn. Och Donna reste till Florida i början av December och fick inte flygbiljett hem i tid till jul, så vi firade utan henne också. Men den 24:e kom i alla fall tomten. Och det var helt oväntat för alla barnen. Allt jag tänkte säga om det är att vi trivs med våra nya grannar på andra sidan gatan.

 Tomten med glada barn.

Speciellt Julia bara gapskrattade den första minuten.

Anja gav honom en kaka som såg ut som en tomte. 

Den hade hon gömt inne i öppna spisen sen typ första advent. Heh.

 Julia fick julklapp trots tveksamt uppförande dagarna innan jul. :)

 Isak önskade sig ett Zelda spel för Wii som han fick. 

Mamma känner viss nostalgi.

 Anja fick sin "modig docka" till slut.

 Elina, som bara önskat sig en sele och koppel till sina marsvin samt ett nithalsband till Sadie, var som vanligt svårast att köpa till. Men hon blev jätteglad. 

 När Elina var en bäbis lånade Mark ut sin gitarr till en kompis som sedan flyttade och aldrig återlämnade den. I år köpte jag honom en ny  (faktiskt på den pant banken som vi var på, mamma o pappa, EZ Pawn, om ni minns) . En svart, söt akustisk sak. Julia gjorde sönder en sträng redan på juldagen. Så jag får väl åka och fixa det i morgon. Isak plockade Mary had a little lamb genast och lärde sig ett par ackord. Jag har en känsla av att det finns fler än Mark som kommer spela på den.

Själv fick jag ett Wii spel "Let's Dance 3". Jätteroligt. Speciellt kul hade vi med Uncle Troy som faktiskt är riktigt duktig på att dansa. Jag och Isak har dansat massor på bara de senaste dagarna. Vi väntar på att pappa ska prova också. God Fortsättning!

Graduation

I graduated on December 14, 2012 with a master's degree in Bilingual Education / Teaching English as a Second Language. This journey began in 2010 and I am so relieved to be done, as I am sure is my whole family. Julia woke up with a fever and so Mark stayed home with her and Anja. I was not sure how well a 5 year old would sit still during the ceremony being watched only by her two older siblings. So Elina, Isak and I went.

On the way they wondered why all the flags we passed (which when you drive the freeway in Oklahoma is at every business it seems) were flying at half mast. Little did they know that President Obama had ordered them to be flown this way until sundown the 18th of December due to the horrific school shooting in Connecticut. I spent 25 minutes driving to Edmond trying to explain the inexplicable - that the shooter was not well in his mind, that he shouldn't have had access to guns, that such an event is extremely rare. I skipped the part about him killing his mother. Elina immediately spouted ideas about gun control and went into solution mode, thinking of ways it could have been prevented. Isak was mostly quiet. He said it made him sad to think of.

As we entered Edmond a huge billboard said "Sex trafficking!" - something about awareness. They had a picture of a girl with the caption "She's only 13!" Isak and Elina in unison: "What is sex trafficking??" They both are well inducted into human re-productivity  but I have never felt I have had a reason to discuss rape, prostitution or sex trafficking. As it turned out Isak  knew a little about prostitution (from Les Miserables - I had forgotten that). But I had the challenging task of trying to explain the aforementioned topics in a PG rated way and bake in some reassurances as well. What a world we live in!!

It was strange to proceed with Graduation after that, but we did. The university president did address the events of the day with a few remarks, especially considering the number of us getting our degrees in education.

Isak and Elina sat on the risers where I could see them from the floor (where the graduates sat). They whispered to eachother the entire time. "Not the whole time!" Isak objected. "We stopped when it was your turn to be hooded and get your diploma!" (So the entire time, except 30 seconds.)

 My friend Tiffany and I. 

We had a lot of classes together and formed an awesome study team at times.

Snapped with her phone

Another friend of ours that we bumped into (JB) took this with his phone. 

Lucia 2012

Svart, svart är mörkret i Oklahoma - tyckte kameran i alla fall. Som publik såg vi bra, men detta liknar mest en ljudfil. Behöver tydligen bättre ljussättning nästa år. Stämningen var där i alla fall. Vi samlades i söndags kväll och firade Lucia med lussefika efteråt. Mysigt som vanligt. Så tacksam för våra svenska vänner här i Oklahoma. Eftersom inte det syns så kan jag meddela att Isak är den som spelar piano till Stilla Natt på slutet.

HÄR ÄR LÄNK till videon, den svarta alltså.

 Daniel, Isak, Emily, Maya, Hanna, Elina, Benjamin

Max, Jonathan, Anja, Julia och Christian

(Annika 1,5 år och Maya 8 mndr är inte med på bild)

Orchestra video clips

I have had some trouble uploading videos. It changes the clips for some reason, even after they have been uploaded. I am posting a YouTube LINK so click  here instead. One clip follows the other, I believe. In the first one you can't see Isak.

Isak's First Orchestra Concert - violin

For this week's Friday assembly the 5th grade orchestra students (around 50 students) performed Christmas songs:  "Good King Wenceslas," "Joy to the World" and "Jinglebells." None of them had ever played their instruments before school began this year. I think they did a really good job. Mr. Osborn who teaches them is wonderful. He caught up with me after the concert and said,
"That makes it worth all that noise when he practices at home to see that it does come together, right?"
"Absolutely, except I never hear any noise. Isak doesn't practice at home."
"What?? Well, he has a really great ear, that is for sure, but he needs to practice more with his sheet music." We have the same issue with the piano. He learns his stuff so fast by heart he forgets to read the music. I guess we will have to crack down on this.

 Before the concert, in the violin section.

 En stor stråkorkester!

 Isaks lärare tog detta med sin iphone och skickade till mig.

Isak är en av hennes favoriter - jag kan väl skriva så?

 Grisen Pumpkin hade kommit till skolan för att bli pussad av rektorn.

Varför? Jo, för att the Jog-A-Thon drog in mer än 50,000 dollar till skolan!

Här är Isaks femte klass efter deras uppträdande.

Lösningen

Jag beklagar att jag inte bidragit med den spännande fortsättningen på hur det gick med Julias hår. Jo, hon klippte det 2 gånger till efter DETTA ödesdigra. Men bara två små slingor vardera. Den sista var dock mitt fram över pannan, men om man vattenkammar sidbenan sysn det inte. Hon fattar helt enkelt inte att det som behövs nu för att få håret långt är en avsaknad på agerande. Men nu har jag hotat att klippa allting pojk-kort om det händer igen, för som hon säger så vill hon så hemskt gärna ha långt hår. Så vi får om det blir en fortsättning på dramat eller inte.

Hur som helst så bar det mig emot att snagga henne. Så i stället klippte jag nästan 10 centimeter på längden och har utvecklat en enorm förkärlek till rosetter och blommor som kan fästas på hårdiadem, ju större desto bättre. Och Julia är med på noterna. "Mamma, jag måste ha blomman så alla vännerna i skolan inte ser min haircut."

Här är ett foto av skolkortet som togs aldeles efter att den nya frisyren blivit ett faktum. Jag kommer att få hålla den här längden ett år eller så medan vi väntar på snagget att växa ut. Goa, goa Julia!

Julia 3 år och 5 månader.