Hur Julia kommunicerar

Vid 16 månaders ålder uttrycker hon sig väl lite under medel jämfört med andra barn, men hon följer sina syskons kurva ganska bra, och vi tror att det har med tvåspråkigheten att göra. Här är några av de ord som hörs mest.

Mamma.
Pappa.
Deddi - Sadie.
Wavf - vov, hund.
nänä - näsa.

bi-bi - bäbis. Detta ord används flitigt med många upprepningar. Speciellt syftar det på hennes egen docka som hon måste ha när hon sover. Men det används också så fort hon ser en bäbis på bild eller i verkligheten (dä bi-bi!).Hon pussar sina bäbisar mycket, och kommer gående med bäbisarna och munnen i hopknipen pussform och säger "Mmmm" för att vi ska pussa bäbisarna också. Och det gör vi ju så klart.

zshu - shoe. (uttalas nära franskans jour) Skor är det viktigaste plagget tycker Julia och hon vill gärna sova med dem också. Det är ett evigt tjat om skor - ordet upprepas i olika tonlägen och intensitet beroende på om det som menas är "Jag har skor på mig, mamma!" eller "Vi kan inte glömma skorna!" eller "Ta på mig skorna NU annars får jag ett anfall!"

Aja - Anja. Används ofta som både tillrop och utpekning (t ex på bild).

Ija - Isak. Nu ikväll ropade hon på honom säkert tio gånger för att få sin kram. (Mycket kärlek mellan de 2).

Lala - vill ha. Används för det mesta om mat, upprepas tills mamma fattat exakt VAD det är hon vill ha. Vi undrar om det skall utvecklas till "Lal ha" som Anja sa så länge om "Jag vill ha."

Tutu, Tuti - törstig. Kan gälla allt som kan drickas, men hon använder det också för att beskriva vatten i största allmänhet, som en kran med rinnande vatten, ett bad, en sjö, en pool.

Hon är rätt smart, ändå. Jag roas alltid av hur hon rycker till när jag ertappar henne med att rita i en av mina böcker, eller plocka i min plånbok. Hon härmar allt vad resten av familjen gör, på gott och ont. Och hon tål nästan vad som helst av fysiska påfrestningar. Om det låter som om hon håller på att dö, då är det oftast för att någon tog hennes bi-bi eller hennes skor, och det blir tyst samma sekund som får tillbaka det stulna. En natt förra veckan hittade jag inte rätt docka vid läggdags. Då vaknade hon vid 2 på natten och skrek "mi" (som betyder min) i flera timmar. "mi bi-bi" Det borde väl alla föräldrar förstå att man inte kan ta vilken bi-bi som helst när man ska sova?

The Zoo on Fall Break is... a Zoo

What was I thinking? Four kids ages 8-1 by myself and a 3 year old among them who won't sit in the stroller. Actually, our kids did just fine, it was just all those other people... :) The camera shut down at the best photo ops, of course. The kids got completely wet in a little creek and waterfall. And we saw lots of animals. But mostly we saw throngs of people. We were going to go to the Science Museum, too, but I saw the parking lot and we drove home.

Anja climbing.

Sliding in the Children's Zoo.

"Carson & Barnes" Circus in Town

I love the circus. Seems like I went once a year as a kid. My mom, AKA Mormor, instituted the circus as a must-have childhood experience for our family in May 2008 when we were in Sweden. See more HERE for details about that fabulous first circus occasion.

Our second circus visit was to a truly tiny circus: small tent, where the same girl that did the 'multiple hoola-hoop act' also sold popcorn in the break. They had one large horse and one llama, as I recall. But the kids loved it and the acts were impressive.

Tonight we had our third Circus visit (Anja's first). Mark and Julia stayed home. It was the Carson & Barnes Circus - one of the largest tent circuses in the US and I have to say it was a complete CLASS ACT. And the clown was great - which is what makes the performance, after all. We went with fellow Swede, Malin, and her 5 yr old Jonathan. It was great. Isak and Elina learned how to be a great live audience and clap a lot, but they needed no pointers on how to be attentive. They were completely GLUED to each act. Even Anja was immersed. Sadly, attendance was somewhat sparse, due in part to poor marketing combined with a competing Carrie Underwood concert.

It was so hard to take pictures in the tent. Only a few acts were successfully captured.

Jonathan och Malin.

Check out how Malin and I framed these pictures almost identically, background wise! We must both have that photographic gene.

Mamma, ser du Barbie dockan (den som vi letade så efter)? Hanna hittade den i farmors lägenhet och skickade den. 

Den kom fram idag. Tror inte hon släppte taget på 8 timmar.

Vi köpte mat och matade llamadjur, getter, och en liten oxe. 

Det fanns också flodhäst och zebra. 

Isak konstaterade att getterna var bäst att mata för de åt inte upp maten så snabbt.

 

 Anja started her own performance sliding down the rail and climbing on and off it circus-performance-style at the end. It could have been labeled the last act.

A New Passion

Elina has begged to learn how to knit for a year. She pretend knits sometimes with yarn and sticks. My mother is an incredible knitter, as was her mother before her. My mother also crochets - I have never met anyone who does it better than my mother, and this is not bragging, just stating facts. Sadly, that gene skipped a generation or I would have taught her...

A recent Sunday Elina came with me to some friends' house. While there, she saw Greta sitting with her knitting. As we turned to leave Greta told me that Elina had asked her to teach her to knit and Greta had happily agreed to do it. So, this week we picked out yarn and knitting needles and today she had her first "lesson.' She is knitting a head-band and her whole body was jumping with happiness, her face like the sun, as she came home and showed me her progress, how to hold the yarn between her fingers and how to position the needles. She plans to bring it to show-and-tell on Friday.

A Neverland Tale

Isak and all the 3rd graders at his school presented "A Neverland Tale" today, a day performance and an evening one. Unfortunately my camera is dying. It works intermittently but today it sealed its fate. It must be replaced soon. Right when Isak was doing his spoken part, that he knew so well and articulated and projected so skillfully the camera gave me its "lens error" message. A girl in his class, another narrator, was absent for the evening performance and Isak was selected to replace her because he knew her part by heart. (He later told me he knew pretty much everyone's parts! The complete understudy?) He did very well for both, but I have no footage. Still, here are two clips that I DO have, and I am thankful for that. Mrs. Tune (the music teacher - and yes, that is her actual name) does a wonderful job. This program was fairly long with lots of actors, narrators (Isak was one) and kids playing instruments. She put this whole thing together in just over three weeks!! Isak says she is very strict, but the kids love her.

Isak, back row as always, below. Tall kids are always in the back. It's the same on both sides of the Atlantic.



In this one, below, Isak is on the back row to the left of the pirate flags. Unfortunately, the back row kids did not receive very good stage lighting (but it is an Elementary school after all).

Toalettbesöket

Anja försvann så där igen vid kassan på Walmart. Efter en liten stunds frenetiskt letande kom hon lugnt gående mot kassan.

"Var har du varit, Anja! Du får inte springa i väg så där!"

"Jag var bara på toaletten. Jag kunde fälv."

"Men älskling, du måste ju SÄGA till mig om du går någonstans!! Jag blir ju jätteledsen när jag inte kan hitta min Anja. Och jag brukar ju hjälpa dig på toaletten här."

"Men jag kunde ju fälv, mamma. Jag ha kissat och bajsat. Det kom bajskorv. Och falukorv."

The Jog-A-Thon

 Isak älskar att springa och blir röd som en tomat i ansiktet precis som sin mamma.

Det är mycket som är annorlunda med skolorna här jämfört med Sverige. Var pengarna kommer från, till exempel. Vi föräldrar köper dessutom alla skrivböcker, kritor, saxar, limstift, blyertspennor och pärmar etc från en lista och tar med till första skoldagen.

All materiel inuti klassrummet (förutom skolböckerna) är lärarnas egna. Det kostar som regel ett par tusen dollar för en nybliven lärare att få ihop allt som de vill ha i sitt klassrum (läshörna med böcker, pyssel, mattematik lekar och olika manipulativer, leksaker - för pre-K och Kindergarten - pussel, spel, och massa andra saker fyller de Amerikanska klassrummen - till och med möbler, som små soffor, sackosäckar osv - se bilder här på bloggen från skolan). Jag läste precis en artikel som sa att Amerikanska lärare lägger ut $932 per år ur egen ficka för utrustning och läromedel (de får använda det som skatteavdrag, men ändå).

Utöver det behöver skolorna själva pengar från andra håll för att köpa saker som inte täcks av den vanliga budgeten. Mycket av detta anser jag vara överflödigt - smart boards i klassrummen, klättervägg i gymnastiksalen i de rikare distrikten, osv, men det hålls hela tiden sk fundraisers för dessa ting och områden med fattigare föräldrar har färre lyxföremål, naturligtvis. Vi har turen att bo i ett område där föräldrar verkligen kan och vill stöda skolan, så jag är tacksam för det. Den största fundraisern kallas the Jog-A-Thon och går ut på att barnen får sponsorer som lovar en vissa summa per varv som barnen springer på 20 minuter. Vi jagar aldrig sponsorer i vår familj, och är ganska klena på att ge per varv, men Isak sprang i alla fall 16 varv i år. Elina sprang bara 5 - anledningen var att jag bara lät henne springa de sista fem minuterna pga att hon utvecklat asthma (men vi lovade att ge samma summa som om hon hade sprungit lika mycket som Isak). Detta är nytt för oss och vi hade ännu inte varit hos läkaren för återkontroll när fundrasiern hölls.

 Anja hade roligt hon också. "Jag hänger i handtaget, mamma!"

Elina och hennes lärare Mrs. Owens. De gav ut vatten till de andra löparna.

Detta var Elinas andra riktiga asthma anfall (det första hon hade var för 2 år sedan, och då visste vi inte vad det var), och det tredje och senaste kom i fredags. På bilden ovan (början av september i år) var vi i Missouri och hälsade på goda vänner där, och min vän Tamis egna barn hade behövt ha en sk nebulizer, och hon kände igen symtomen som Elina hade (jag trodde vi skulle behöva åka in till akuten). Tami satte på maskinen på Elina och droppade i medicin. Tio minuter senare var hennes andning som vanligt igen.

Nu har vi en egen sådan maskin. Vi har inget roligt fisk-munstycke på våran, men däremot är själva den lilla kompressorn en pandabjörn som Elina tycker är SÅ söt. Hon är även fått en klassisk inhalator som kommer att finnas i skolan om hon får ett anfall där. Min gissning är att hon har en ganska mild variant av asthma som mest gör sig gällande vid förkylningar, och läkaren sägar att så länge hon behöver färre än 2 behandlingar per vecka så behöver hon inte ta förebyggande medicin. Hon var förkyld när vi var på var resa och när vi sov över i Kansas låg hon i en ganska fuktig källare som antagligen utlöste reaktionen för hon var helt färdig hela följande dag vilket kulminerade när vi kom fram till Missouri på kvällen.

Förra fredagen när jag hämtade henne från skolan var hon likadan (och hade precis fått en ny förkylning) - drog korta andetag mitt i orden och klagade över smärta i lungorna och kände sig allmänt utmattad och sjuk. Vi fick komma in till läkaren samma dag, fick en andningsbehandling direkt och blev bättre, och det var då hon fick sin egen panda. Vi gjorde ett par behandlingar till den helgen men sen dess har hon varit som vanligt.

Änskning

Anja går igenom en slags treårstrots med utbrott ett par gånger om dagen. Hon skrek i högan sky för att hon inte fick ha ett födelsedagskort som Elina gjort till en kompis vars kalas hon skulle på. Samtidigt var jag i telefon för att reda ut en räkning. Jag lyfte in den ursinniga Anja i lekrummet och stängde dörren så jag kunde slutföra mitt samtal.

Efteråt kom hon till mig, lite mindre hysteriskt gråtande, men ännu väldigt ledsen.

"Varför du kattar mig, mamma?"

"Har jag kastat dig?"

"Ja, du kattar mig i lekjummet! Jag bara jättegråter så mycket och kriker. Du kattar mig, mamma!"

"Men jag lyfte dig ju bara."

"Nej, du kattade mig!"

"Kastade jag dig som en boll?"

"Nää, som en änskning. Du kattar en änskning, mamma. Då kriker änskningen."

Jaa, hur kan man säga emot det?

Ward Camp-Out

Friday afternoon our ward gathered by the beach on the river and had a really nice camp-out. Everyone camped in tents except us. Mark, Isak and Elina slept in the van, of course. Not really 'roughing' it, mind you. In the van there is a full size electric bed that lays down and accordion style blinds for all the windows. Mark had removed the middle seats and slept on the floor on a foam mattress, and the kids watched Toy Story on the portable DVD player as they went to sleep. I have given up on imposing my 'standards' for camping. I am just happy they get to camp. I took the little girls home at 22.45 and slept at home with them. We learned over spring break that they are not the best sleepers when they don't have cribs to contain them.

But it was great. The kids dug in the sand, waded and splashed in the river, played 'capture the flag' in the dark, sang camp fire songs (the Hinckley brothers were amazing). Elina and Anja enjoyed poking in the fire for a long, long time until their faces were burning with heat. This morning the brethren cooked breakfast while the kids dug some more in the sand. They made a sand tunnel that Isak was excited about, among other things. The sand is so fine and perfect to dig in. This camping spot is on private land that is very near 'our' stretch of the river that we often walk to. The pictures are very grainy because I didn't take any until after it got dark.

 A budding pyromaniac?

 2nd Ward around camp fire.

 Elina and Anja spent over an hour here.

That's the river behind Elina.

12 Words

3rd graders singing. Not the best quality. I wish they had had better lighting.